Inkaleden
Idag borjade aventyret. Det forsta vi har lagt marke till ar ju sjalvklart gruppen. Vi har en valdigt ung grupp, bortsett fran en gammelgadda, hon ar ca 30 men beter sig som 10. Hon ska synas och horas hela tiden, hon klagar och ater och ar standigt gruppens stoppkloss. Resten ar i princip fran Australien, vilket passar Maria utmarkt, da hon kan briljera med sin fantastiska engelska. En storrokande engelsman och tva norska jantor har vi ocksa med oss pa farden.
Guiden ar skon, men lite mycket snacka om positive energy, follow your heart och the right spirit.
Idag korde vi en minihiking pa tva timmar for att kanna pa hur vandringen kommer bli, vissa kanner mer an andra.
Vi har forsokt andra diverse flygtider, men det ar svart nar alla vagrar prata natt annat an spanska. Den enda i byn som kunde hjalpa oss var en lakare, som var tvungen att smita ivag pa uppdrag, och lat oss passa hans mottagning bland kanyler och sarsprit.
Dag 2, 27/1
Idag ar det tva manader kvar tills Lisa fyller ar.
Idag har vi vandrat i ca 6 timmar och var guide har anvant sina favvoord mer an lovligt (hey guys, "play" attention, approximately, please have a look). Eftersom tjejer inte far spela fotboll har har vi ocksa agerat hejaklack at vara fotbollskillar (en rokare, en fotograf, en konstnar och var guide i bandana troendes att han ar Messi), alltsa ingen bra match och inte sa mycket heja.
Dag 3, 28/1
Denna dagen gar inte att beskriva som annat an som ett helvete. Vi vacktes 05:30 efter en taltnatt med for mycket osregn och for lite somn. Det var tur att vi fick en bra frukost med grot och omelett for det skulle droja 8 timmars vandring innan nasta mal. Dagens vandring bestod av 4 timmars smartsam vaggklattring. Det var pa allvar standig 80 graders lutning hela formiddagen och vi visste inte om vi skulle borja skratta eller grata. Lisa och Maris valde att grata, medan Carro valde att skratta. Vi 3 var trots detta de enda som holl guidens tempo, och vi 4 nadde toppen 2 timmar fore beraknad tid. Dar uppe vantade dimma, osregn och svettfrossa och nu var det 2 timmar 80 graders nedforsbacke att ga. Det blir ganska tufft nar benen ar spaghetti. Men vi nadde 4200 meter, och det kandes i hela kroppen att man befann sig i for tunn luft. Nu bor vi mitt i urskogen och bredvid vart talt kan man tvatta sig i ett vattenfall. Man gor inte sa mycket mer an att sova och ata, sa det ar ju tur att maten ar toppen.
Var grupp har 24 porters som bar vara vaskor, talt, alla mat och utrustning. Dom ar ikladda lila fotbollstrojor och hemmagjorda sandaler och nadde toppen nar vi var halvvags dit.
Imorgon vantar den langsta och vackraste strackan. Den ser man fram emot en dag som denna.
Dag 4, 29/1
Den har natten var om mojligt annu varre an den forra. Det osregnade hela natten och var iskallt. Det var en langre vandring idag, men de 1,6 milen underlattades av det nagot battre vadret och de nagot farre uppforsbackarna. Maria drogs med illamaende och huvudvark medan Lisa och Carro tog extrarundan for att se nagra fler ruiner.
Igar kvall startade vi aven upp en liten tavling, vem som kan knapa ihop den fulaste bilden pa sig sjalv. Carro kande att hon var tvungen att lagga in sitt bidrag redan igar kvall. Konkurrensen kommer bli hard...
Maten blir bara godare och godare for varje dag, vilket ar synd, eftersom toaletterna bara blir ackligare och ackligare. Idag skulle vi aven fatt ta den forsta duschen sedan i Mandags, men oturligt nog for manga (och tur for oss) hade gardagens skyfall forstort roren, sa duschen for vanta ett dygn till. Men den som vantar pa natt gott...
Dag 5, 30/1
Idag vacktes vi kl 03:30. Det forsta vi mottes av var var fylleguide, som hade festat nonstop natten lang. Alla i gruppen hade lagt sig runt 22.tiden, medan vara tva guider unnade sig lite for mycket. Med blodsprangde ogon, bokstavligt talat vinglade dessa tva spritstinkande ivag mot Machupicchu. Var huvudguide kunde inte prata, tappade bort sina vandrarstavar och tuggade kokablad som ett djur. Detta tillsammans med att det osregnade (vilket betydde att soluppgangen vi gatt upp sa tidigt for inte syntes) kandes som ett daligt skamt. Till raga pa allt hade nu Marias feber nu utvecklats till magsjuka. Men vi tog oss sa klart de 6 km till vart mal - Machupicchu. Nu hade det slutat regna, och enligt var nagot nyktrare guide var detta det basta vadret. Dimman gjorde att staden forsvann och ateruppstod om vartannat, och plotsligt kandes det som att skamtet hade blivit lite battre.
Dom har dagarna har varit riktigt pafrestande; en otrolig fysisk anstrangning, daligt med somn, vidriga toaletter, sjuka och framforallt det daliga vadret gjorde att det racker att gora detta en gang.
Men det vi har sett och kant under dessa dagar gar inte att beskriva, visa pa kort eller se pa film. Att vandra Inkaleden och ha sett allt med egna ogon ar vart mycket. Man angrar inte det man gor, man angrar det man inte gor...
Sammanfattning av Costa Rica
Vart forsta inryck var allt annat an bra. Huvudstaden San Jose ar verkligen ingen hojdare. Halften av invanarna ar knarkare och den andra halvan ar prostituerade. Varenda hotell ar omringat av stangsel och grindar och turister borde knappt rora sig pa gatan ens dagtid. Man kan inte lita pa nagon. Den forsta taxifarden akte vi med en packad taxichauffor som ville varva oss till San Joses strippklubbar.
Men sen kunde det bara bli battre.
Om man bortser fran San Jose ar invanarna valdigt vanliga, hjalpsamma och mana om oss turister. Ibland blir detta ett problem. Trots att de inte kan engelska eller har nagon aning om vad de pratar om ska de promt komma med nagot svar. Vilket betyder att vi har fatt lite svart att lita pa folk har.
Sa till det viktigaste, maten. Den har helt klart varit over forvantan. Gallopinto, Casado och Mexikanskt inspirerat ar det som galler. Mycket bonor ris och roror har mattat vara magar.
Det har varit latt att hitta boende, men det ar inte sa svart nar man inte har sa hoga krav. Samma sak nar det galler transporter, man har alltid kommit fram, men som man brukar saga sa ar det inte vagen dit som raknas, utan malet.
Aven fast det ar turistigt sa ar det laaaangt ifran Thailandseffekten. Man lag oftast sjalv pa stranden och ville man se orord natur var det inte svart att hitta.
Har var varan proffsiga beskrivning. Njut av denna, det lar droja till nasta kommer.
Kolla inlagget nedan detta och checka aven resten da vi har lagt till manga nya bilder.
Lite tips for en regnig dag
Ett annat hett tips ar att testa och shoppa sant som man kanske inte skulle gora i vanliga fall. Vi shoppade en acklig sminkdocka och testade rullstolar samt permobiler.
Teknikens under
Jaco holl mattet och vi kanner oss tillfredsstallda. Imorrn bar det av till Peru sa vi sager hej sa lange sa aterkommer vi om ca en vecka med varsta historien och forhoppningsvis lite fina bilder. Kram pa er
Ostkusten
Cahuita var allt man kunde onska. Reggeamusik dygnet runt, god mat, sma bohemiska restauranger och morka man. Vi knot aven en viktig kontakt med Juan, en kille fran Buenos Aires som fran och med i borjan av februari kommer agera var personliga guide.
Men tva dagars regn och mulet vader och stravan efter branna forde oss tillbaka till den torra och solrika vastkusen. Sa efter fyra timmar i en fullproppad buss och tre timmar (i taxi) med var van Dicksson var vi tillbaka i Jaco. Vi behover ett par dagars lugn innan infernot pa inkaleden...
Formodligen hors vi pa torsdag, om inte annat nar vi ater igen befinner oss pa vanlig markhojd. Vi forsoker lagga upp bilder fran Cahuita sa fort det gar. Vi kan tyvarr inte svara pa alla kommentarer, men vi blir lika glada varje gang ni skriver.
tre dagar
Pa grund av ett skyfall slutade internet fungera i hela Santa Teresa sa nu kommer allt pa en gang.
14/1
Nu har vi spenderat tre dagar och tva natter pa Tranquilo Backpackers i Santa Teresa. 70 % ar surfare och resterande ar underliga, kan ha bott i en grotta i flera ar och nyss kommit ut. Stallet styrs av ett plockepin, en grottmanniska och en Bob Marley. Sen ar det vi, tre frascha tjejer. Vara bikinis har moglat, haret ar otvattat sedan en vecka tillbaka och vara traningsklader sprider en stickande stank over hela hostelet. Vi har tagit seden dit vi kom sa vi haller samma fraschet som hostelet.
Nar vi forst sag hostelet trodde Carro att hon akt tio ar tillbaka i tiden och befann sig pa kollot pa Barnens o. Nagra sover i hangmattor, andra tvattar i kastruller och varje morgon star en dunk smor och en tunna pannkakssmet nere i koket dar man steker sina egna pannkakor.
Reggeafesten blev som vantat en succe, dock med ett tidigt blont bortfall, vissa tar jetlagen hardare an andra. Men inatt sov vi 12 timmar sa ikvall ar sannorlikheten stor att vi blir en trio som gor stan osaker.
Om det hander nagot stort i varlden kan ni val meddela oss har pa bloggen for vi kanner oss ganska lost har borta, da vi inte ens vet vad klockan ar.
15/1
Igar efter traningspasset nadde vi en ny niva i ofraschet som ni aldrig kan forestalla er. Vi jamforde varandras svett under armarna och kom fram till att Carro och Lisa kom pa en delad forstaplats. Som beloning fick bada tvatta haret och pa kvallen var vi pa topp. Under var powernap borjade det osregna ala grande och med det kom morkret, stromavbrott. Vi fick ta fram ficklampor och ljus och chansen kom aldrig att visa Santa Teresa att aven vi kunde lukta annat an en overanvand sporttopp.
Vart rum har fortfarande inte stadats sen vi kom hit och inte ens da var det rent. Efter stromavbrottet har det kommit brunt vatten ur handfat och dusch och djurlivet i duschen liknar mangfalden i Costa Ricas regnskog. Det ar tur att vi aker imorn for efter att Maria gatt pa toa och gjort nummer tva slutade spolningsfunktionen att fungera. Vi har valt att stanga toadorren och anvanda de gemensamma toaletterna. Det ar bra att vi betalat extra for ett rum med privat toa och dusch...
Imorn bar det av till ostkusten och Puerto Viejo. Pa vagen ska vi vandra i regnskogen och snorkla. Beratter mer sen, ni far halla er, det maste vi gora...
16/1
Nu sitter vi pa farjan pa vag till San Jose och senare Ostkusten. Igar tog vi igen det vi missade kvallen innan, inte lika frascha men vad gjorde det? Vi spelade olspelet med fransman, norrman, amerikaner, svenskar och spanjorer. Det ena ledde till det andra och det slutade med allsang och lagereld pa stranden.
Mycket kanske later illa, men det ar trots allt de sma egenheterna som gor resan vard att gora. Bilder lagger vi upp sa fort vi kan. Godnatt kara blogglasare.
Santa Teresa
Vi borjar med en nagra korta svar. Ja, det ar sjukt vackert har, vi ater enchiladas, vi bor pa ett hostel dar man sover i hangmattor, vi har inte markt av nagon jordbavning, vi kommer fortsatta trana, och vi saknar er ocksa! Fortsatt kommentera, vi blir overlyckliga for lite livstecken hemifran!!! Therese, Phoebe ringde aldrig, men daremot fick vi ett samtal fran Ross ²Get off the plain, GET OFF THE PLAIN².
Israelerna var borta med vinden sa vi fick sjalva losa problemet, vilket holl pa att ga at skogen. Bussen som skulle ta oss til Puntarenas avgick enligt Costaricanerna fran 1000 olika platser pa lika manga olika tidpunkter. Vi foljde magkanslan och hamnade faktiskt pa ratt buss. Det kandes bra att aka genom de idylliska byarna, anda tills dess att vi insag att vi inte hade nan aning om vart vi skulle av eller hur vi skulle ta oss vidare till vart slutmal Santa Teresa. Vi borjade gora oss bekanta med alla pa bussen som kunde nagot ord pa engelska. Av alla 50 personer var 40 st engagerade i vara resplaner. Alla kunde ju nagot ord. Det slutade med att vi skulle aka tillsammans med en kvinna som bara kunde spanska men som skulle till samma stalle som oss. Nar vi narmade oss, brakade bussen och vi var tvungna att vanta pa en ny. Val ombord pa den nya bussen bevisades hur hjaplsamma dom faktiskt ar har. Nagon bar vaskor, en annan justerade satet och den tredje hjalpte oss med hotell och resplan. Vi skulle fa overnatta i Puntarenas eftersom farjan over till Santa Teresa inte gick forran dagen efter. Vi blav aslappta pa en avlagsen gata och gick pa helspann till vi hittat hotellet. Det ar svart att beskriva obehagskanslan vid sana har tillfallen. Men det sager ratt mycket nar en myra gor en vettskramd och gratfardig.
Det blev en ineffektiv resa aven imorse, dom har verkligen mycket samre losningar pa allt. Vi skulle kunna styra upp valdigt mycket har. Det gjorde vi ocksa och fixad en egen transport, tillsammans med nagra italienare.
Nu bor vi pa ett hostel med massa surfare. Vissa sover i hangmattor, men vi har dubbelsang och egen toalett. Det som lockade oss till det har hostelet var att det vankas pannkakor varje morgon.
Ni kan onska onska runt i ring att ni vore har, wish wish around in a circle.
We love you
dag 2
Trots dessa dad var vi uppe 05.33 imorse och spelade musik. Jetlagen har uppenbarligen inte slappt an. Sa klockan 06.00 var vi, hor och hapna gott folk, nere pa stranden ikladda traningsklader bara for att bevisa for er blekfeta dar hemma att vi inte bara kommer vara bruna, utan valdigt valdigt smala nar vi kommer tillbaka till Sverige!
Nu ska vi leta upp vara israeler som vi ska forsoka joina till vart nasta stopp. Sedan ska vi dricka mojitos for 3 dollar styck bara for att bevisa for er att vi inte bara kommer vara bruna och smala nar vi kommer hem, utan aven alkoholister.
Hej svej leverpastej!
Nara doden upplevelse
Nu ar vi iaf ordentligt forberedda pa radsla, nagot man bor vara i Sydamerika. Sa hon gjorde kanske bara sitt jobb trots allt.
Till slut kom vi varje fall fram till hotellet. Frukostbuffen var en stor besvikelse, men sant maste man ocksa vanja sig vid.
Nu vantar taxin som ska ta oss ut till Costa Ricas kust, vi borjar i surfparadiset Jaco pa vastkusten, SO LONG
tjockisarnas mecka
Om ca fem timmar anlander vi till Costa Rica dar pengarna kommer overforas till bh respektive trosa. Men det positiva ar att vi gjort upptackten att FRUKOSTBUFFE ingar pa hotellet. Trots det kommer vi sa fort som mojligt bege oss till vastkusten for att lapa sol och Maria (!), som ni kanske inte visste, kommer briljera med sina surfkunskaper.
Carros skor har borjat jogga mot gaten sa det ar dags for oss andra tre att folja efter.
brudarna brus på g!
4 dagar kvar
