princessconsuelabananahammock

Trion har utvecklats till en kvartett. Efter Uruguay begav vi oss tillbaka till Buenos Aires for att mota upp Emilie. Vi bor nu mitt i smeten till skillnad fran sist, mitt bland parker, shopping (som vara planbocker blivit varse om) och restauranger. Emilie har inte bara fort med sig nya krafter i ganget, hon har aven dragit med oss pa kulturella upplevelser, t.ex Obelisken, Presidentpalatset och Recoletas kyrkogard.

Som ni sag i forra inlagget blev det ocksa en del fest, ni kommer aldrig fa veta vem som festade for mycket och som ar producenten av inlagget.

Igar gjorde vi en valdigt viktig grej, vi var pa Boca Jr´s forsta hemmamatch pa LA BOMBONERA. Arenan ligger mitt i Buenos Aires slum vilket betyder att sakerhetspadraget var i varldsklass. Vi var tvunga att fixa transport hela vagen bade till och fran stadion och vi turister slussades in pa stadion tva timmar innan Bocas vildar till fans dok upp. Stadion sag ut som att den varit med om tre varldskrig och man var tvungen att sta under tak for att undvika kiss och spott fran bortalagets klack. Pa sakerhetsbladet uppmanades vi att absolut inte heja pa bortalaget, det var fraga om liv och dod. Hettan var obeskrivlig. Vi stod mitt i solen i 40 graders varme och fick tillverka vara egna kepsar av papper och trojor. Vi var villiga att betala var veckobudget for lite kallt vatten, men eftersom ingen ville salja fick Carro och Maria bege sig ut i "no mans land" utanfor stadion. Senare forstod vi att aven detta var en fraga om liv och dod nar var guide forskrackt foste in oss tillbaka till stadion. Stamningen var pa topp under hela matchen trots att Boca forlorade. Trummorna och sangen kunde hallt pa tills tidernas begynnelse for Bocas klack trottnade aldrig. Fotbollen kanske inte var fortklassig men det fanns manga unga och galna spelare som var kul att se. Hojdpunkten var nar stjarnan Palermo byttes in, da var det ingen som brydde sig om att Boca lag under med 0-2. Efter matchen kandes det som att vi hade sprungit ett maraton. Trumhinnorna sprangde, vi hade solsting, vatskebrist och helt mor i kroppen efter att ha statt i okenhetta i fem timmar. Vi slapptes ut fran arenan 40 minuter efter matchens slut med Boca-fansen. Utanfor stod alla Buenos poliser beredda med k-pist och gevar.

Pa tisdag vantar lyxbuss i 15 timmar upp till Iguazu-fallet. Vi hors efter det!

Pa grund av ett skyfall slutade internet fungera i hela Santa Teresa sa nu kommer allt pa en gang.

14/1

Nu har vi spenderat tre dagar och tva natter pa Tranquilo Backpackers i Santa Teresa. 70 % ar surfare och resterande ar underliga, kan ha bott i en grotta i flera ar och nyss kommit ut. Stallet styrs av ett plockepin, en grottmanniska och en Bob Marley. Sen ar det vi, tre frascha tjejer. Vara bikinis har moglat, haret ar otvattat sedan en vecka tillbaka och vara traningsklader sprider en stickande stank over hela hostelet. Vi har tagit seden dit vi kom sa vi haller samma fraschet som hostelet.

Nar vi forst sag hostelet trodde Carro att hon akt tio ar tillbaka i tiden och befann sig pa kollot pa Barnens o. Nagra sover i hangmattor, andra tvattar i kastruller och varje morgon star en dunk smor och en tunna pannkakssmet nere i koket dar man steker sina egna pannkakor.

Reggeafesten blev som vantat en succe, dock med ett tidigt blont bortfall, vissa tar jetlagen hardare an andra. Men inatt sov vi 12 timmar sa ikvall ar sannorlikheten stor att vi blir en trio som gor stan osaker.

Om det hander nagot stort i varlden kan ni val meddela oss har pa bloggen for vi kanner oss ganska lost har borta, da vi inte ens vet vad klockan ar.

15/1

Igar efter traningspasset nadde vi en ny niva i ofraschet som ni aldrig kan forestalla er. Vi jamforde varandras svett under armarna och kom fram till att Carro och Lisa kom pa en delad forstaplats. Som beloning fick bada tvatta haret och pa kvallen var vi pa topp. Under var powernap borjade det osregna ala grande och med det kom morkret, stromavbrott. Vi fick ta fram ficklampor och ljus och chansen kom aldrig att visa Santa Teresa att aven vi kunde lukta annat an en overanvand sporttopp.

Vart rum har fortfarande inte stadats sen vi kom hit och inte ens da var det rent. Efter stromavbrottet har det kommit brunt vatten ur handfat och dusch och djurlivet i duschen liknar mangfalden i Costa Ricas regnskog. Det ar tur att vi aker imorn for efter att Maria gatt pa toa och gjort nummer tva slutade spolningsfunktionen att fungera. Vi har valt att stanga toadorren och anvanda de gemensamma toaletterna. Det ar bra att vi betalat extra for ett rum med privat toa och dusch...

Imorn bar det av till ostkusten och Puerto Viejo. Pa vagen ska vi vandra i regnskogen och snorkla. Beratter mer sen, ni far halla er, det maste vi gora...

16/1

Nu sitter vi pa farjan pa vag till San Jose och senare Ostkusten. Igar tog vi igen det vi missade kvallen innan, inte lika frascha men vad gjorde det? Vi spelade olspelet med fransman, norrman, amerikaner, svenskar och spanjorer. Det ena ledde till det andra och det slutade med allsang och lagereld pa stranden.

Mycket kanske later illa, men det ar trots allt de sma egenheterna som gor resan vard att gora. Bilder lagger vi upp sa fort vi kan. Godnatt kara blogglasare.

Vi borjar med en nagra korta svar. Ja, det ar sjukt vackert har, vi ater enchiladas, vi bor pa ett hostel dar man sover i hangmattor, vi har inte markt av nagon jordbavning, vi kommer fortsatta trana, och vi saknar er ocksa! Fortsatt kommentera, vi blir overlyckliga for lite livstecken hemifran!!! Therese, Phoebe ringde aldrig, men daremot fick vi ett samtal fran Ross ²Get off the plain, GET OFF THE PLAIN².

Israelerna var borta med vinden sa vi fick sjalva losa problemet, vilket holl pa att ga at skogen. Bussen som skulle ta oss til Puntarenas avgick enligt Costaricanerna fran 1000 olika platser pa lika manga olika tidpunkter. Vi foljde magkanslan och hamnade faktiskt pa ratt buss. Det kandes bra att aka genom de idylliska byarna, anda tills dess att vi insag att vi inte hade nan aning om vart vi skulle av eller hur vi skulle ta oss vidare till vart slutmal Santa Teresa. Vi borjade gora oss bekanta med alla pa bussen som kunde nagot ord pa engelska. Av alla 50 personer var 40 st engagerade i vara resplaner. Alla kunde ju nagot ord. Det slutade med att vi skulle aka tillsammans med en kvinna som bara kunde spanska men som skulle till samma stalle som oss. Nar vi narmade oss, brakade bussen och vi var tvungna att vanta pa en ny. Val ombord pa den nya bussen bevisades hur hjaplsamma dom faktiskt ar har. Nagon bar vaskor, en annan justerade satet och den tredje hjalpte oss med hotell och resplan. Vi skulle fa overnatta i Puntarenas eftersom farjan over till Santa Teresa inte gick forran dagen efter. Vi blav aslappta pa en avlagsen gata och gick pa helspann till vi hittat hotellet. Det ar svart att beskriva obehagskanslan vid sana har tillfallen. Men det sager ratt mycket nar en myra gor en vettskramd och gratfardig.

Det blev en ineffektiv resa aven imorse, dom har verkligen mycket samre losningar pa allt. Vi skulle kunna styra upp valdigt mycket har. Det gjorde vi ocksa och fixad en egen transport, tillsammans med nagra italienare.
Nu bor vi pa ett hostel med massa surfare. Vissa sover i hangmattor, men vi har dubbelsang och egen toalett. Det som lockade oss till det har hostelet var att det vankas pannkakor varje morgon.

Ni kan onska onska runt i ring att ni vore har, wish wish around in a circle.

We love you