princessconsuelabananahammock

Nu har vi spenderat tva dagar i paradiset. Vi tror att Gud vill straffa oss for att vi har det sa javla bra. Vi har namligen blivit utsatta for ett antal dod, det ar ingen som vill ha oss vakna pa den har resan. Forsta natten vaknade Carro av att Maria, som i somnen, sager att nagot ar fel med klockan. Nar Maria sedan vaknar visar det sig att klockan star pa 14.15 istallet for 2.15, vilket hade betytt att vi sedan lange missat varan taxi. Nasta dad var nar klockan ringde dagen efter, vid var siesta klockan 19, och vackte ingen. Och imorse vaknade Lisa och upptackte att mobilen som ar varan vackarklocka hade hangt sig. Sa nu star vi har ovackta utan vackarklocka.

Trots dessa dad var vi uppe 05.33 imorse och spelade musik. Jetlagen har uppenbarligen inte slappt an. Sa klockan 06.00 var vi, hor och hapna gott folk, nere pa stranden ikladda traningsklader bara for att bevisa for er blekfeta dar hemma att vi inte bara kommer vara bruna, utan valdigt valdigt smala nar vi kommer tillbaka till Sverige!

Nu ska vi leta upp vara israeler som vi ska forsoka joina till vart nasta stopp. Sedan ska vi dricka mojitos for 3 dollar styck bara for att bevisa  for er att vi inte bara kommer vara bruna och smala nar vi kommer hem, utan aven alkoholister.

Hej svej leverpastej!


 

Igar pa flyget var alla vi tre med om var forsta riktiga nara-doden-upplevelse. Jag, Lisa, kanner hur det borjar handa nagot i satet bakom, det var som om nagan klumpig person pa ett klumpigt satt forsokte styra upp nagat. Plotsligt reagerar jag pa att nagon borjar greppa tag om mitt har. Jag blir irriterad och vander mig om. Framfor mig star en kvinnlig version av den stora indianen i Gokboet. Slem, krak och fradga hanger fran munnen och hennes stora hander forsoker trycka fram mitt sate och hon fortsatter greppa efter mig. Carro och Maria, som nu fatt syn pa odjuret, staller sig snabbt upp precis som jag redan gjort. Eftersom vi trodde att det var ute med oss och dodsangesten tog over, flydde vi bort langs mittgangen. Vi informerade flygvardinnan om det instabila laget pa rad 23 och personalen kommer snabbt till undsattning. Allt som hade hant var att hon hade spytt, men maste man bete sig som The Grudge bara for lite spya?

Nu ar vi iaf ordentligt forberedda pa radsla, nagot man bor vara i Sydamerika. Sa hon gjorde kanske bara sitt jobb trots allt.

Till slut kom vi varje fall fram till hotellet. Frukostbuffen var en stor besvikelse, men sant maste man ocksa vanja sig vid.

Nu vantar taxin som ska ta oss ut till Costa Ricas kust, vi borjar i surfparadiset Jaco pa vastkusten, SO LONG

Vi har nu anlant till Amerika.Vi tar seden dit vi kommer och tryckte en pizza redan pa planet. Maria blev redan i Amsterdam misstankt for medlemskap i terrorklubben. Carro lyckades med verbalt vald radda situationen sa vi till slut kunde fa varan pizza.

Om ca fem timmar anlander vi till Costa Rica dar pengarna kommer overforas till bh respektive trosa. Men det positiva ar att vi gjort upptackten att FRUKOSTBUFFE ingar pa hotellet. Trots det kommer vi sa fort som mojligt bege oss till vastkusten for att lapa sol och Maria (!), som ni kanske inte visste, kommer briljera med sina surfkunskaper.

Carros skor har borjat jogga mot gaten sa det ar dags for oss andra tre att folja efter.

Imorgon bitti klockan 6.25 går planet som ska ta oss till Amsterdam. Där kommer vi befinna oss i ca fyra timmar tills nästa plan tar oss till Atlanta och därifrån till Costa Rica som är slutdestinationen. Nu kör vi!